Språkligt förtryck
Svenska staten bedrev under 1900-taleten medveten försvenskningspolitik som gjorde att många samer förlorade sitt modersmål. Barn fick inte tala annat än svenska i folkskolan om de ville undgå bestraffning.
De samiska barn som gicki nomadskola fick visserligen tala sitt språk, men samiska var inte ett skolämne. De flesta äldre samer som talar samiska flytande har lärt sig läsa och skriva på svenska. När samiska talades var det framförallt i hemmet och den privata sfären, medan det mer sällan hördes och talades i det övriga samhället och i offentliga sammanhang.
Samerna har under mer än hundra år levtunder ett starkt assimileringstryck i de nordiska länderna. Något som lett till en språkbytesprocess som gjort att många av dagens samer inte längre kan tala eller förstå samiska.
På 60- och 70-talen var det många samiska föräldrar som inte pratade samiska med sina barn. Deras negativa upplevelser av att vara samiskspråkig, både i den svenska skolan och i samhället i övrigt, gjorde att de ville bespara sina barn smärtan och utanförskapet. De pratade därför svenska med dem för att de lättare skulle smälta in i majoritetsbefolkningen. Dessa generationer berövades sitt modersmål.
Många lider av det som vuxna och skulle gärna vilja ta tillbaka sitt språk. Även de som förstår samiska kan känna av en "språkspärr" som begränsar dem.