Föregående Nästa

Traditionell kunskapsöverföring sker på samiska. Snittet som görs i renkalvens öron och dess placering på örat förklarar hur renmärket ser ut. Foto: Marie Enoksson

Lättläst version av sidan

Språkliga särdrag

Det som kännetecknar de samiska språken är att de är regelbundna och formrika.

De har många kasus (böjningskategorier),många verbformer och rika möjligheter att bilda nya ord genom avledning. Med kasus menas att man böjer nomen (substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord) istället för att använda prepositioner som i svenskan.

Exempel:
”Jag går till huset” heter på lulesamiska ”Mån váttsáv dåhpåj”

I lulesamiska och nordsamiska finns det tillexempel åtta kasus som böjs i singular och plural. Några exempel på kasusformer är: nominativ (grundform), ackusativ (objektsform), genitiv (ägande), illativ (i riktning till något) och komitativ (tillsammans med).

I samiska böjer man verben i nio personformer (singular, dualis och plural) samt i tempus och modus. Vokalförändringar sker ofta i samband med böjning av ord, så kallat omljud.

Alla samiska språk utom sydsamiska har stadieväxling, vilket innebär att de flesta ord i samband med böjning förekommer i ett svagare och ett starkare stadium där konsonanterna inne i ordet växlar vid böjning, till exempel att pm /Sápmi/ växlar med m /sámi/. Sydsamiska har istället en väl utvecklad vokalism.

Nio språk

De tre språkområdena östsamiska, centralsamiska och sydsamiska kan i sin tur delas upp i minst nio språk.

Östsamiska talas på Kolahalvön i Ryssland (kildinsamiska) och östra delen av Finland (skolt- och enaresamiska).

Centralsamiska talas i Finland, Norge och Sverige (nordsamiska och lulesamiska).

Sydsamiska talas i Norge och Sverige

Folkomflyttning

I början av 1900-talet tvångsförflyttades grupper av nordsamer till lulesamiska och sydsamiska områden.

I vår tid flyttar människor på ett annat sätt än förr i tiden. Det betyder att det bor samer som talar nordsamiska i det sydsamiska området - och sydsamer i norr.