Tenn

Under vikingatiden och medeltiden var föremål av silver den rikes exklusiva egendom. När samerna ville pryda sina dräkter var det framför allt smycken av mässing och tenn som förekom. Tenn var en byteshandelsvara som samerna så småningom själva förädlade och slöjdade med. Dräktprydnader av tenn är av särskilt intresse, eftersom denna metall, så vitt man vet, är den enda metall som samerna själva bearbetat.

Tenntråden tillverkades på följande sätt: En björk- eller alkvist klövs mitt itu, sedan togs märgen ur och de båda kvisthalvorna bands ihop med snören. En blandning av smält tenn och bly hälldes i det ihåliga ”röret” och så formades lagom tjocka tennstavar. Stavarna drogs genom hål av olika storlek som man gjort i en hornplatta. Tennet drogs tills det blev en smal, rund tråd. Därefter spanns den runt rensenor och på senare tid runt björntråd, med hjälp av ett spinnkors, en vridare, eller med en slända. Tenntråd kunde också dras platt innan den tvinnades.

Tekniken är den samma som vid framställning av guld-, silver- och annan metalltråd, men samerna tycks vara ensamma i Norden om att använda tenn på detta sätt. Mönstren man använde var i regel geometriska sicksacklinjer, cirklar, korsformer, men också stiliserade renhornsliknande mönster var vanliga. 

I vissa bygder har tenntrådsarbeten sytts av samer åt de bofasta. De kjortelsäckar som kvinnorna i Hälsingland, Jämtland och norra Dalarna använde i sina helgdagsdräkter är broderade med tenntråd på botten av rött och grönt kläde. Tenntråden används än i dag som dekoration och utsmyckning av delar till kolten som barmkläden, silverkragar, mössor och bälten. Andra föremål man tennbroderar på är seldon till renen, väskor, påsar och armband. Även mässing användes på en mängd olika föremål och utgjorde ett dekorativt och ornamentalt inslag. Mässing, tenn och koppar har inom samisk kultur använts i magiska och ceremoniella sammanhang.