Silver
Samernas kärlek till silver går att spåra tillbaka till medeltiden, då man bytte skinn och andra varor mot den glänsande metallen. Med åren har silvrets ekonomiska funktion försvunnit, men kärleken till det består. Dräkterna glittrar som aldrig förr och trots att ny design hela tiden dyker upp är rätt mycket faktiskt som det har varit ända sedan 1500-talet.
Nomader har alltid bara burit på exakt det som de har haft användning för. Flyttar man långt ska alla saker ha en funktion, och en av dem är att de inte får väga.
Att det blev just silver samerna bytte till sig på marknadsplatserna är därför inte konstigt. Silver är värdefullt, hållbart och lätt. Det som blev över när man hade bytt till sig basvaror som mjöl, salt och tyger investerade man i silverföremål. Samer handlade inte i fastigheter och i mark, utan i sådant som gick att bära med sig.
Idag finns samiskt silver i alla former och variationer, från örhängen till tårtspadar. Förr i tiden höll man sig dock till ett begränsat antal föremål. Även om de var kapitalvaror skulle de ha en funktion. Framförallt köpte man in dräktsilver som spännen, beslag och kragar, men även dryckeskärl och skedar. Man använde inte bestick och inte heller fat eller kaffepannor – det var inte sådant som gick att använda i en kåta. Allra vanligast var kärl med rund botten som kunde stå på ojämna underlag utan att välta.
Det var aldrig samerna själva som tillverkade silvret, utan det köptes in från smeder. De började anpassa designen efter samiska former och smycka silvret med samisk ornamentik. Samerna tog till exempel med sig hornskedar som man ville göra kopior av i silver. Så småningom började smederna ha mallar och förlagor hemma, för att kunna möta samernas efterfrågan.
Silvret hade alltså både en ekonomisk och en social funktion. Det var en investering, men det var också en statuspryl som visade vem man var och vad man hade råd till. Det gav glitter och glam, samtidigt som det var funktionellt. Silverbältet höll ihop pälsen eller dräkten, silverkragen användes vid giftermål. Det var framförallt vid högtider man plockade fram värdesakerna. Till marknader. Bröllop. Kyrkohögtider. Tittar men på gamla bilder av samer tagna av till exempel Lotten von Düben ser man att de porträtterade har pyntat sig med sitt vackraste silver inför fototillfället.
Det som är speciellt med den samiska silvertraditionen är att den under alla dessa år har bevarat sina rötter från medeltiden. Under 1500- och 1600-talen var det högkonjuktur för fjällsamerna i Sverige och man hade råd att köpa på sig dyrbarheter. Silvret som man köpte då har levt kvar genom generationerna och när man gjort nytt silver har man gått tillbaka till de gamla originalen.
De gamla medeltida formerna har levt kvar och korsbefruktats med samiska mallar och genom årens lopp har silvret kommit att bli en av de starkaste samiska kulturyttringarna. Under sista halvan av 1900-talet har samerna själva börjat producera sitt silver och har gjort det till ett eget samiskt hantverk med egen samisk design.