Sejte
Sieidi, på svenska sejte, är ett nordsamiskt ord och var ett kultobjekt i form av en sten, en klippa eller ett helt fjäll som fanns på strategiska ställen för jägaren, fiskaren eller renskötaren. Man offrade kollektivt eller enskilt vid en sejte av sitt jaktbyte eller fiskfångst, särskilt vid jakt- och fiskesäsongens början, för att få en lyckosam jakt eller fångst i framtiden.
När man passerade en sejte med sin renhjord fick den också offer i form av mynt eller något annat värdeföremål. På sydsamiska kallades ett sådant föremål viero- eller sjiele-gierkie/tribut- eller gåvosten.
De uppgifter vi har tyder på att kulten på en sejteplats var en allmän samisk företeelse. En sejte bör ses som en symbol för det gudomliga väsen man trodde vakade över ett områdes flora och fauna och markerade därmed en primitiv helgedom. Träfigurer som tillverkats och placerats på offerplatser, tillägnade andra gudomligheter, får också i litteraturen benämningen sejte. På sydsamiska kallades en sådan träbild viero-moere, offer-trä. Termen sieidi/sejte har blivit ett allmänt uttryck för ”samiska gudar”.
Traditionen kring sejten tycks ha levat kvar längst i det nordligaste samiska området. Medan berättelser om heliga platser är mycket få i de södra lappmarkerna så är de desto rikligare i till exempel Finnmark i Norge och i norra Finland. Bruket att ge en gåva när en sejte passeras sägs också fortfarande vara levande; ännu 1994 hittades mynt och renhorn vid en sejte på Finnmarksvidda. Om det vittnar om offer eller tradition kan diskuteras. Vissa sjöar, forsar, kallkällor och lugna vattendrag kunde också betraktas som heliga, dit man då offrade.
De uppgifter vi har tyder på att kulten på en sejteplats var en allmän samisk företeelse. En sejte bör ses som en symbol för det gudomliga väsen man trodde vakade över ett områdes flora och fauna och markerade därmed en primitiv helgedom. Träfigurer som tillverkats och placerats på offerplatser, tillägnade andra gudomligheter, får också i litteraturen benämningen sejte. På sydsamiska kallades en sådan träbild viero-moere, offer-trä. Termen sieidi/sejte har blivit ett allmänt uttryck för ”samiska gudar”.
Traditionen kring sejten tycks ha levat kvar längst i det nordligaste samiska området. Medan berättelser om heliga platser är mycket få i de södra lappmarkerna så är de desto rikligare i till exempel Finnmark i Norge och i norra Finland. Bruket att ge en gåva när en sejte passeras sägs också fortfarande vara levande; ännu 1994 hittades mynt och renhorn vid en sejte på Finnmarksvidda. Om det vittnar om offer eller tradition kan diskuteras. Vissa sjöar, forsar, kallkällor och lugna vattendrag kunde också betraktas som heliga, dit man då offrade.