Förkristen tid
Samernas tidiga historia är höljd i dunkel och det finns ingen samlad bild av hur man uppfattade världen. Och de skriftliga källorna är oftast från svenska präster med uppdrag att kristna samerna.
De källskrifter som beskriver de förkristna trosföreställningarna som samerna hade är från 1600- och 1700-talen, och har skrivits av präster. De hade som sin uppgift och plikt att bemöta och avskaffa allt som betraktades som ”hedendom”, som definierades som allmän ”vidskepelse” och ”trolldom”. Samer som utövande ”trollkarlar” var en allmän föreställning bland icke-samer långt före kristendomens införande, en bild som varit levande ända in i modern tid.
Kunskapsutbyte
Av arkeologiska fynd att döma och genom språkliga undersökningar finner vi att under historiens gång mötte samerna övrig nordisk befolkning med vilka man utbytte kunskaper, både på det materiella och det andliga planet. Den katolska trosläran, som förmedlades genom munkar redan på 1100-talet, blev också till ny kunskap för vissa av de samiska religiösa specialisterna. Det satte sina spår i till exempel synen på skapelsen och döden, det vill säga viktiga existentiella frågor. Detta framkommer framför allt i 1700-talets missionsberättelser.
Historia skriven av andra
Det är alltså icke-samer som skrivit samernas religionshistoria ur sitt eget perspektiv. Dessa historieskrivare har i de flesta fall byggt historien på andrahandsuppgifter och inte på egna iakttagelser, varför man måste tolka berättelserna med en viss försiktighet. Berättelserna har också skrivits från det egna verksamhetsområdet, där författarna verkat som präster eller missionärer. Man kan inte dra slutsatsen att berättelserna tecknar en övergripande bild av verkligheten på det sätt som samerna såg den. Men det finns företeelser som återfinns hos alla historieskrivare och som berör hela Sápmi, oavsett bosättningsområde, ekonomisk bas eller språk. Dessa företeelser kan man betrakta som allmängiltiga.
Gudar och gudinnor
Hit hör traditionen om en nåejtie (nåjd; en slags medicinman eller shaman), om sieidi (sejte) och om djurceremonier. Vi träffar också på en samling gudar med gudinne- och gudanamn, var och en med funktioner som är viktiga för människan. Dessa namn har fallit i glömska under århundradenas lopp, medan vissa företeelser har levt kvar i den samiska folkloren, i jojken och i minnet i övrigt. Berättelserna om nåejtie, ger oss bilden av människans förhållande till den andliga dimensionen i tillvaron och hennes plats i kosmos – berättelserna om sieidi speglar människans förhållande till naturen. Vissa platser, stenar, naturformationer, gav särskild kraft och kontakt med den andliga världen.
Djurceremonier
Ceremonierna vid dödandet av djur visar människans nära förhållande till djurvärlden. Djurceremonierna har levat kvar länge i de riter som utförts vid dödandet av björnen. Ännu vid 1800-talets slut finns berättelser om hur en björnjakt utförts efter det traditionella mönstret.