Lulesamisk dräkt

Den lulesamiska dräkten har under de senaste hundra åren förändrats endast i detaljer eller genom att dräktdelar kommit ur bruk och ersatts av köpta plagg. Förr, när dräkten användes till vardags, använde man pälsar av renhudar vintertid. Sommartid var det vanligt att använda en kolt av renskinn. Man hade även vardags-och vinterkoltar av vadmal. Andra tyger som användes var kläde och hemvävda hel-och halvylletyger. Idag används även andra tyger, efter tycke och smak.

Idag tycker många att skinnkolten och pälsen är finare än tygkolten. Dels är dessa plagg mer ovanliga och dels visar de på skicklighet och kunnande hos den som har sytt plaggen eftersom allt måste sys för hand.

Kolten, liksom pälsen och skinnkolten, är v-ringad, något som den har gemensamt med andra koltar söder om Jokkmokk. Innanför v-ringningen använder man ett barmkläde som skydd för halsen och bröstet. Barmklädet dekoreras med kläde, vitt renskinn och ofta också med tenntråd. Kolten ser lika ut för barn och vuxna, män och kvinnor. Manskolten är dock kortare än kvinnokolten och har krage. Färger och mönster i koltens dekor skiljer sig för män och kvinnor och flickor och pojkar. Till kolten används ett vävt bälte.

Till den lulesamiska klädseln hör en mössa, broderad med tenntråd. Under mössan kan man ha en halsduk för att hålla sig varm och skydda öronen. Till skorna av bälling, härna eller renskinn används flätade skoband. Till lulesamisk klädsel hör också en oväderskrage som ytterplagg. Idag har silverkragar och silverbälten åter börjat tillverkas och användas vid högtidliga tillfällen, t.ex. vid bröllop.