Teater
Den samiska teatern arbetar liksom andra teatrar med att utveckla scenkonsten på olika sätt. Samtidigt sprider och stärker teatern det samiska språket och den samiska kulturen genom sina olika framföranden.
”Samisk Scenkonst är ett sceniskt uttryck och kommunikation som förmedlas och interagerar i ett sceniskt rum. Vad som är ett sceniskt rum definieras av de som förmedlar ”verket”, dvs. de utövande scenkonstnärerna. Samisk scenkonst har växt fram ur motstånd och utvecklat ett samiskt scenspråk under de snart 40 år som de samiska scenkonstinstitutionerna och enskilda frilansare har varit aktiva utövare” (Harriet Nordlund 2013)
Teatergruppen Dálvadis var pionjärerna inom den samiska teatern. Gruppen etablerades 1971 och hade sitt säte i Jokkmokk och Karesuando. Dálvadis turnerade över hela Nordkalotten och även i övriga Norden och Europa. De blev tidigt erkända och uppmärksammade. 1991 upplöstes dock Dálvadis och den samiska teatern på svensk sida genomled en rad svåra år, med utredningar om en fast nationalscen och olika turer. Dálvadis Teahter ombildades till Giron Sámi Teáhter 1992.
Sámi Teahter fick ett fast statligt anslag 2001, och är idag den största aktören inom samisk scenkonst på svensk sida. Teatern har sitt huvudsäte i Kiruna. Teaterns verkar för att bli en samisk nationalscen i Sverige.
Det finns även andra aktörer och frilansare som definierar sig verka inom samisk scenkonst. I svenska Sápmi finns Fria danskompaniet Kompani Nomad och ett stort antal kulturarbetare och frilansande scenkonstnärer.
I Norge blev Beaivvaš Sámi Teahter till efter Altademonstrationerna 1981. Deras första teaterföreställning var ”Min duoddarat, Våra Vidder”. 1987 fick teatern fast finansiering och har sedan 1993 status som nationalteater i Norge.
En annan gren av den samiska teaterverksamheten är Åarjelh Samien Teatere, sydsamisk teater, som har sitt säte i Mo i Rana.
De samiska teaterinstitutionerna brottas dagligen med liknande problemställningar. Större och mer problemfria samarbeten över landgränserna i Sápmi är en önskan från alla teatrarna. Samisk scenkonst på svensk sida bollas runt mellan olika svenska myndigheter och är t.ex. utesluten ur landstingets samverkansmodell, den så kallade koffertmodellen, samt andra finansieringsmöjligheter. Brist på samiska utbildade scenkonstnärer såväl som annan konstnärlig och administrativ personal inom samisk teater är ett annat stort problem.
SDR Sámi daiddarraddi, som är en paraplyorganisation för samiska konstnärer i hela Sápmi, har STS Sámi Teahter Searvi under sig.